Tiden går..

Dagarna går så fort. De blir till veckor. Månader. År. Jag tänker ofta att jag ska uppdatera, men så har det hänt så mycket att det blir omöjligt att baka ihop det i ett inlägg så jag lägger det åt sidan. Men ett litet livstecken tycker jag allt att jag är skyldig er tappra krigare som fortfarande kikar in ibland. Så vad har hänt sen januari?

I mars utbildade jag mig till fransstylist. I april sa jag upp mig från jobbet som gett mig ångest de senaste åren. I juli flyttade vi till Mora. I augusti förlovade vi oss och tvillingarna började  i förskoleklass tillsammans med sin bonussyster. I september gick jag in i väggen. Och ungefär där är vi nu. 

Försäkringskassan tycker dock att jag kan jobba trots att jag mår som en urvriden disktrasa. Men det lär väl lösa sig på nåt vis. 

Ska se om jag kan skriva nåt mer nån dag. 

(null)

Kommentarer:

1 Anna Margareta:

Åh så roligt att "se" er igen. Jag kikar ju inte in här så ofta eftersom jag följer bloggen via Bloglovin och fick just uppdatering att du skrivit. Grattis till förlovning och till dina fina barn, så stora de är nu. Har följt dig sen när de låg i din mage. Var rädd om dig, gå inte in i fler väggar.

Svar: Det är ett smidigt sätt att följa bloggar på! Och jag vet ju att många av er hängt med sen dess och stöttat mig genom den svåra tiden i starten, så jag vill gärna ge er små livstecken även om det inte blir så ofta. Och de växer ju så det knakar. ☺️❤️
Sandra Johansson

2 Anonym:

Grattis till förlovningen. Tänk vad stora våra små killar har blivit. Skolbarn 💖. Den där väggen är lurig. Själv fick jag en oväntad bieffekt av sitta i karantän pga högriskgruppen för Corona. Gick i väggen för något år sedan men vad kan en som redan går hemma bli sjukskriven från? Tydligen livet. & lillskrutt får äntligen den hjälp han behöver för sin rastlösa själ. Förhoppningsvis får ni lugn & ro & tid för dig hämta dig. Saknar bloggen din men livet går före,ta hand om dig & de dina så kanske vi får livstecken igen när det passar

Kommentera här: