I hopp om sömn..
Elza har ju som bekant inte riktigt begåvats med samma sömnbehov som resten av världen. Skulle hon få bestämma skulle sömn strykas helt från schemat. Och i tillägg är jag den lättväckta typen och Niklas är den som skulle kunna sova sig igenom en bombattack. Vilket då såklart resulterar i att det är jag som sitter där och gungar och vaggar varenda jäkla natt. Ibland vässar jag armbågen och skakar liv i guben bredvid mig, men då blir Elza oftast skitförbannad, då hon ju är van vid att det är morsan som rycker in nattetid. Så är jag kvar i rummet, duger farsgubben inte. Går jag ut, så nöjer hon sig.
De senaste dagarna har denna sömnbrist orsakat en och annan rolig situation, så som när jag hann nästan ända till vårdcentralen innan jag upptäckte att jag glömt lämna grabbarna på dagis, de satt fortfarande kvar i baksätet, men det har också lett till att jag står som ett frågetecken i affären och funderar på vad tusan jag har för kod och att jag i bilen inte har en aning om vart jag egentligen var på väg, och vad är det egentligen för mat jag står och lagar? Huvudet har liksom lagt av. Det protesterar högljutt och bönar och ber om mer sömn än två timmar i taget.
Så idag försökte Niklas övertala mig att åka ner och sova hos min mamma. Det kändes väldigt långt borta. Och min mamma förstod helt och fullt varför mamma-känslan i magen protesterade. Så istället kläckte vi den briljanta iden att sova i bagarstugan på gården. Det kändes betydligt bättre i hjärtat. Så på eftermiddagen har vi nu eldat upp värme här ute, Jag har myst ner mig i min säng med onepiecen på och håller tummarna för att jag får sova lite längre inatt. Hur som så behöver jag inte vagga bebis som inte vill sova inatt.
Niklas har lovat mig dyrt och heligt att ringa efter mig om natten blir ohanterbar. Kommer aldrig lita på honom igen om han inte gör det. Och jag hoppas verkligen han vaknar inatt. Men så var det ju när grabbarna var små; När jag var hemma vaknade han inte på nätterna, men när jag började jobba natt vaknade han av dom. Så jag antar att det är nåt undermedvetet som slår till när man vet att man är själv. Mitt kontrollbehov lider illa just nu, men jag hoppas på att kunna sova en stund. God natt på er!