Den dåliga hemmafrun.
Ibland låter jag disken stå lite för länge. Eller okej. Rätt ofta. Lika ofta hoppar jag över att dammsuga. Och gör det egentligen nåt om man väntar med att tvätta tills man tagit de sista rena kläderna i garderoben? Jag kryper mycket hellre omkring på golvet med mina små och fånar mig med dom. Och när de sover lägger jag mig hellre på soffan med min kära och umgås, de korta stunder vi faktiskt får tid till det. Det handlar om prioriteringar, såklart, och att ha ett kliniskt rent hem är inte en av mina högsta prioriteringar. Gör det mig till en sämre människa, så får det faktiskt vara så. Jag prioriterar att spendera tid med min älskade familj, alla fem, det är viktigare för min än att köksbänken skall vara ren och golvet fritt från prylar och pinaler.
Ibland får man ta emot spott och spe. Ibland sänker det mig, förstör hela dagar. Men när jag tar mig en funderare så kommer jag på att jag vill inte ha det på nåt annat sätt. Jag vill inte att mina barn ska komma ihåg mig som städerska, jag vill att de ska minnas mig krälandes på golvet i full färd med att leka med dom. När jag tänker så, är det lättare att låta folks kommentarer och åsikter rinna av mig. Nu ska jag bara lära mig att svara tillbaka, säga ifrån och sätta gränser.