Hej!
Det är jag som är Elza. Jag har nu funnits i familjen Ribbheden i fem och en halv månad. Jag har på sistone utvecklat en fobi mot sömn, det finns ju så otroligt mycket annat skoj att roa sig med istället för att sova, som tex att göra pruttljud. Hur kul som helst! För att inte tala om hur skoj det är att dra sig i fötterna!
Om någon ur familjen tittar på mig skiner jag så gott som alltid upp i ett leende. Är det någon utomstående väntar jag sisådär en minut med att dra på smilbanden, kan ju inte vara alltför lättflörtad då vet man ju inte alls vad folk får för sig.
Överhuvudtaget är jag en otroligt glad bebis. Det händer nån kväll ibland att jag är lite arg, just för att mina päron vill att jag ska sova men det är ju som sagt helt fasansfullt tråkigt och det vill dom inte fatta. De påstår att jag är trött, men det är såklart bara hittepå!
De försöker också får mig att smaka mat, men usch och fy vad äckligt det är! Hela jag kryper ihop och det är som att jag vill kräkas när jag får nåt annat än mammas tutte i munnen. Förstår inte helt poängen. Nej, jag håller mig nog till mammas bröst tills jag flyttar hemifrån, känns säkrast så!
Mina syskon är roliga typer. Tvillingarna har börjat kittla mig och leka tittut, ibland skrattar jag så jag storknar. Den större brorsan har börjat våga sig på att bära mig ibland, och det är hur mysigt som helst. Syrran stirrar mest i sin telefon när jag sitter hos henne, men vi har det väldigt mysigt ändå.
Jag brukar förresten tajma in att sova middag medans mamma lagar mat, men när hon ska slå sig ner och äta, då ser jag till att vakna, för då vill jag baskemej vara med! Måste ju hålla koll på vad hon stoppar i sig, så inte mjölken blir äcklig eller så. Och åker mamma hemifrån utan mig, så spelar det ingen roll om jag är proppmätt och till synes nöjd, för då blir jag arg serru. Hon kan ju inte bara tro att hon kan dra hur som helst, det är ju hon som konkar på maten, och man vet ju aldrig när jag blir hungrig igen liksom. Dessutom trivs jag ju allra bäst i just hennes famn. Pappas duger också, men måste såklart bråka lite först, så han vet att han lever.
Pappa är allra bäst på att busa. Då skrattar jag med precis hela kroppen. Han är himla tokig, min pappa. Häromdagen matade han mig med pepparsås vid matbordet. Mamma blev jättearg, men jag förstår inte varför, för det var ju supergott! Att jag fick ont i magen på natten hade säkert inget samband, det var nog bara konstig slump.
Min mormor är min favorit efter mamma. Hos henne somnar jag jämt. Det är som om att hon är magisk på nåt vis. Där känner jag inte ens att jag måste protestera först, utan jag kan somna tryggt på en gång. Och ibland är det faktiskt lite skönt att sova, men säg inte till nån att jag sa det!
Jag har börjat sitta stadigare också. Ligga ner är ju urtråkigt, så jag jobbar på det här med att sitta upp. Ibland får jag kräva av morsan å farsan att stötta mig lite, men allt oftare sitter jag själv. Roligast är ju att sitta i bumbostolen och kasta runt mina leksaker så de andra får springa runt och plocka upp dom åt mig. Nåt ska de ju ha att göra!
Men nu ska jag ta och terrorisera min mamma lite, hon ser trött ut, så hon behöver nog underhållas!