En ovanlig jobbhelg.

Denna helg var det dags för den värsta jobbhelgen på mitt schema, den helgen som inträffar var sjätte vecka och innebär att jag kliver på på fredag morgon, av på lördag morgon, på igen på söndag morgon och av igen på måndag morgon. Alltså dygn fredag och söndag. Och jobbnatten till lördag fick jag sms hemifrån. Kevin spyr. Den sista av de tre småttingarna hade nu alltså drabbats av magsjukan. (Alla tre har drabbats med lång över tre dygn mellan varandra). Insåg ju då att samma sekund som jag kommer innanför dörren hemma, så kan jag inte åka till jobbet igen inom minst 48 timmar, för att minimera risken att smitta min brukare. Jahopp, bara att gilla läget och acceptera, även om det drabbar ekonomin rätt hårt att vabba 24 timmar. 

Men en timme senare fick jag ett nytt meddelande. Kollegan som skulle byta av mig under lördagen hade också drabbats av magsjuka. Och vår enda vikarie var på fest och inte kapabel att jobba förrän sent på lördag eftermiddag. Så då bestämde jag mig helt sonika för att jag rycker väl in och tar det dygnet också. Då blir jag inte av med passet (och OB:n) på söndagen, och dessutom får jag ett extra helgdygn, vilket klirrar fint i kassan. 

Nu har jag kommit lite drygt halvvägs igenom mina tre dygn, och det slog mig just att jag aldrig varit ifrån mins barn såhär länge. Jag åkte alltså hemifrån fredag morgon, och ser dom inte igen förrän måndag eftermiddag. En del av mig fattas liksom. Är väldigt glad för dagens teknik, för jag har haft tre videosamtal med huliganerna under dagen, men det är ju inte riktigt samma sak. 

För övrigt är både Kevin och kollegan piggare. Bägge två spydde 3-4 gånger på natten, och sen var det bra. Precis som Ian förra fredagen. Märklig magsjuka.