Sandra - Var dag

Imorgon kommer min lilla orkan med en vilja av stål äntligen hem. Tösen som kommer vända världen upp och ner med sin framfart och envishet. Känner mig tacksam över tillmötesgåendet som sett till hennes bästa, för att undvika att hon skulle drabbas av magsjuka direkt efter sina vattkoppor. Tacksam över att hon äntligen kommer hem, min lilla glädjespridande virvelvind. 

Är otroligt tacksam över en lugn och fin nyårsafton med otroligt god mat. Spenderad med två av mina barn, min allra bästa vän, min fantastiska mamma och med den nyfunna kärleken. Kärleken som oväntat ramlade ner i knät på mig. Han som torkar mina tårar när uppgivenhet och ångest river i mig. Som monterar ner allt som sker i småbitar, får mig att tänka annorlunda och får mig att le. I den svartaste gyttjan får han mig ändå att skratta så tårarna sprutar. Den ljuvliga känslan av att ha funnit en jämlike, någon som går vid min sida utan att springa före eller halka efter, som håller min hand och hjälper mig, stöttar mig, lugnar ner mig och får mig att känna en glädje jag länge saknat. Jag överväldigas av känslorna ibland, ifrågasätter mig själv. Kan det verkligen kännas så? Efter så kort tid? Men så ser jag in i hans leende ögon en enda gång, känner kärleken, ser omtanken och alla tvivel är som bortblåsta. 

Jag börjar äntligen känna mig som mig själv igen. Den starka Sandra som tar motgångar med huvudet före utan att vika en tum. Jag är redo att möta vad det nya året än må kasta på mig. 2019 är mitt år. Året då jag tar beslut för min egen skull.