Att värdesätta sig själv och sin egen tid, är helt nytt för mig. Det slår mig med en skrämmande klarhet när varje "nej, jag vill faktiskt inte", känns som att kasta sig ut för ett stup. Men jag gör det ändå. Igen. Och igen. Mina barn är värd
det bästa av mig. Den bästa mamman jag kan vara. Då kan jag inte kasta bort energi som inte finns på saker jag egentligen inte vill.
Jag har lång väg att gå, många stup kvar att kasta mig utför. Men det går. Ett stup i taget. En lärdom i taget.
För det är jag värd.
