Kommentarer:
Det kanske låter konstigt, jag vet inte, men jag tänker på Jason då och då. Vi känner ju inte varandra men när jag läste att han inte klarat sig och sedan sydde till honom, den känslan kommer jag nog aldrig glömma. Det var så sorgligt och orättvist. Han har funnits på sitt sätt och du har all rätt att sakna honom. Genom att skriva om honom har han berört även andra. Jag önskar så att han fått följa med sina bröder till livet!
💚💚💚
Aj så ont det måste göra... Kan inte föreställa mig. Det är klart att ingen någonsin kommer att kunna ta hanns plats. Även om sorgen aldrig kommer försvinna så hoppas jag verkligen att den på något sätt kommer att kännas lättare att hantera ju längre tiden går.
Kram på dig!
Jason finns i fler tankar,var själv gravid när du fick dina fina 3. Ingen som följer bloggar till höger & vänster men din följde jag för att se hur det gick för er. När jag själv fick min efterlängtade sladdis hamnade han på barn 26 timmar gammal. Då fanns tankarna på dig,hur fasiken står man ut sitta dag ut & dag in vakandes över sina gullungar ? Jag behövde bara orka med en vecka med hjärtövervakning,ett annat barn utlånat med hemlängtan & ständig oro vad som hänt de stunder jag inte satt vid hans sida. Att förstå din förlust kan jag inte göra,men här lever Jason kvar då min stora tjej frågar nu & då om jag kikat in på trillingarnas blogg.
Du måste få sörja, vara arg och ledsen..
Skickar massor av kramar till dig <3 Gizze