En resa.
Elza fick för första gången sova i en stor, vanlig säng. Hemma sover hon ju i spjälsäng. Första natten vaknade hon vid 4, så jag kröp ner intill henne. I en timmes tid låg hon och strök mig på kinden, kramade mig, pussade mig och bara myste, innan hon
äntligen somnade om. Kommande natt sov hon hela natten. Jag kan räkna på två händer hur många gånger hon sovit hela natten sen hon kom. Guld värt varje gång det händer, särskilt när man ska köra 30 mil dagen därpå.
På väg hem stannade vi i Uppsala. Kirurgen ville klämma och känna på Niklas handled som i juni varit bruten i två år. Det blir en ny operation, ett försök att laga det vårdcentralen missade och således förmodligen pajade för all framtid. Chansen att operationen
lyckas är liten, men ändå värt att testa. Funkar det inte, blir det steloperation. Det vill man ju gärna utföra på den handen man använder i huvudsak.
Vi hann hälsa på fastrar i Stockholm också. Och dricka vin. Och äta god mat. Och leka i lekpark. Två intensiva dygn, men så fantastisk skönt att komma iväg en sväng. Nu är det dock väldigt skönt att vara hemma.
Bygger kulbana hos faster
Morgonmys
På väg hem