Väntans tider.

Dagarna rullar sakta framåt. Mellan djuplodande diskussioner med de stora barnen om personlig utveckling, städning och matlagning, så går tiden enormt långsamt. Häromdagen hade jag lite förvärkar, men de försvann lika fort som de dök upp. Nu har jag bara lite sammandragningar då och då. Jag gör det jag kan för att påverka, men i sanningens namn är det nog inte mycket man kan göra. 
Hallonbladste och ananas. Båda ska tydligen få igång processen snabbare. 

Dagarna börjar tidigt, grabbarna fortsätter vakna i ottan. Det gör dock inget när de säger "mysa!" och gosar in sig under täcket. 

De är verkligen i en härlig ålder nu. Härmar allt man gör och säger, har massa tokiga påhitt för sig och lär sig nya saker varje dag. Dessvärre börjar de ju också inse hur maktlös mamma och pappa är när man vägrar göra som de säger.. Men det ger sig nog. ;)